I lördags red jag ut.

Jag red förbi svinstallarna eller "lilla Kalvsvik" som man också kan kalla det. Red upp förbi åkern och genom björkalén, förbi vägen och genom långa tunneln. Han var jättelugn och så fin. Jag red upp för backen. Det var lite stenigt så jag red bredvid stigen där underlaget var perfekt. Skrittade i skogen och Curre bara myste. Riktigt härligt att höra fågelkvittret  och gunga med i skrittakten. Han är så duktig vår fina lilla ponny, Jossan vi är lyckligt  lottade <3
Vi kom ut från skogen och skrittade på ridvägen. Det var stenigt och gropigt här och där och jag ville först känna på underlaget för att sedan veta vart det gick att trava och möjligtvis galoppera. Red på kanten där det var minst stenar. 
Var lite orolig för att vi skulle rida vilse men det gick riktigt bra. Vi skymtade motorvägen och Kalvsvik. Red på en bit till och vände sedan tillbaka. Det fanns korta sträckor utan gropar och stenar som var riktigt fina att trava på och det var egentligen bara bra för att då fick vi jobba övergångar så att Curre mjuknade och blev mer lyhörd. Det var också en sträcka på ca. 50 m som vi galopperade en samlad galopp på. 
Vid avtagsvägen till skogen och långa smala tunneln fortsatte jag rakt fram uppför en backe för att se vad som fanns där, jag har nämligen inte ridit ut så mycket sedan vi flyttade till Hesslingby då vi har haft en rehabhäst. När vi kom uppför backen såg jag en villa. Thats no problem tänkte jag fast sedan såg jag en välklippt, grön backe och asfalterade vägar. Några höghus var också där. Jag hade kommit till Jordbro. Jag skrattade och Curre trodde jag var knäpp. Vi vände och tog en galopp då underlaget de 50 metrarna från backen till villan var helt underbart. Jag såg till att jag saktade av i god tid innan backen och skrittade nedåt. Mitt i backen så stannade hanoch började äta på en gran. Jag drev på och grälade lite på honom för han kan ju inte äta kvistar med bettet i munnen. Det kan ju fastna i bettet. Jag kom ner och svängde upp mot skogen. Skrittade hemåt och travade lite där underlaget tillät. Höll igång honomoch höll honom vaken med tempoväxlingar och halter. 
När vi skulle igenom tunneln på hemvägen var han först tveksam men det var inga problem. Han gick på rätt igenom tunneln och igenom aleén.  Det är en sluttning nedåt och sedan lutar det svagt uppåt. När jag var säker på att sluttningen var klar så fattade jag galopp. Jag gav efter på tygeln och han ökade tempot. Det var kontrollerat men Curre blev så glad  så att han inte kunde låta bli att ta ett par glädjesprång. När vi skulle sakta av var det lite svårt att få stopp på honom. Först blev jag lite rädd men jag kände att han lyssnade på mig och jag slappnade av. Han  var bara så glad :)

Vi skrittade hem och jag tog också ett varv runt ridhuset. Jag skrittade av för hand runt ridhuset.

Jag är nöjd med lördagen. Vi har hittat grodan Jossan ;) Vi har kysst så många men det var Curre som blev vår prins <3